Hej, kära Nimbusläsare! Idag ska det handla om klädernas symbologi! Varför är det viktigt att förstå biblisk symbologi? En anledning är helt enkelt att den är någnting otroligt vackert och underbart att vila tanken på. En annan anledning är för att den visar oss hur världen faktiskt fungerar. Häng på!
“Lova Herren, min själ! Herre, min Gud, du är väldig och stor, klädd i majestät och härlighet. Du sveper dig i ljus som en mantel…” - Psaltaren 104:1-2a
Alla dessa kläder i Bibeln!
Bibeln kryllar av ställen där ‘kläder’ är centrala i narrativet. Människan börjar i nakenhet (1 Mos 2:25), men vid tidens slut ska hon vara klädd (Upp 7:9, 1 Kor 15:53). I berättelsen om Josef spelar kläderna han får av sin far en central roll (1 Mos 37:3, 31). Den förlorade sonen blir klädd i den “bästa dräkten” (Luk 15:22). I berättelsen om Jesu lidande blir han klädd i en purpurröd mantel (Joh 19:2), och hans livklädnad beskrivs vara “utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner”(Joh 20:23). Hans andra kläder delar soldaterna som känt mellan sig. Johannes tycker att detta är mycket viktiga detaljer att skriva med i sitt evangelium, och så även den detalj att Petrus “drog ytterplagget om sig” när han kastade sig i sjön för att simma mot den uppståndne Kristus på stranden (Joh 21:7). Det finns oöverskådligt många exempel från Bibeln där ‘kläder’ verkar vara noggrant betonade och av till synes stor teologisk vikt.
Men vad betyder ‘kläder’? Vi ska kika på hur vi uppfattar kläder rent fenomenologiskt, alltså hur vår gudagivna, universella, mänskliga kognition upplever och behandlar ‘kläder’ som fenomen. Parallellt kommer vi titta på hur Bibeln tillämpar symbolen ‘kläder’ i olika situationer. Märk att dessa två poler - biblisk tillämpning och simpel fenomenologi - alltid är ömsesidigt berikande (och avgränsande) när man undersöker symboler, dvs. när man sysslar med symbologi.
Beiga symboler - nej tack!
Den för oss moderna människor mest intuitiva förståelsen av kläder är att de täcker oss. I många bibelläsares sinnen har den fundamentala betydelsen av kläder därför ofta kopplats till skam, det vill säga det att man täcker över sina tillkortakommanden eller brister med hjälp av yttre ting av olika slag. Nakenhet har uppfattats som synonymt med ödmjukhet - som ‘bra’ - och och att klä sig har uppfattats som att täcka över sin egen litenhet - som ‘dåligt’. Som jag nämner nedan, så är detta såklart inte helt felaktigt. Men en för enkel, moralisk dualism leder inte bara till missförstånd av just vad kläder symboliserar, utan också av hur symboler fungerar överhuvudtaget. Symboler är nämligen mycket mer komplexa och intressanta än så. Det kan vara bra att vara naken. När man står i duschen är det exempelvis fördelaktigt. Det är däremot (på flera sätt) dåligt att vara naken när man ska agera som fotbollstränare för ett juniorlag. Att förklara symboler som ställföreträdande bilder för enkla kategorier är en modern företeelse som i praktiken målar Bibeln beige. Det är att göra någonting levande till någonting dött. Det är att göra symboler till kod.
Symboler är inte kodspråk
Symboler är inte synonymer till moraliska begrepp som ‘gott’ och ‘ont’, eller kodspråk för abstrakta termer. Om Gud bara hade velat säga att Adam och Eva var skamsna efter sin synd, så hade det stått: “Adam och Eva blev skamsna efter att de gjort fel”. Varför krångla till det med en massa “bildspråk”? Pratar Gud “rövarspråket” för att endast teologer som givits en hemlig dechiffrerings-kompetens ska kunna förstå? Symboler är inte döda byggstenar som ersätter abstrakta begrepp, nej, symboler är livs levande organismer med dynamiska egenskaper, vars konkreta effekter beror på hur, var och när de förkroppsligas i livet och/eller i litteraturen. Nakenhet är inte detsamma som varken ‘bra’ eller ‘dåligt’: betydelsen beror på.
För att förstå något om dess inre liv, ska vi därför kolla på vår aktuella organisms (symbolen ‘kläders’) olika egenskaper.
Kläder som uttryck
Den beslöjande aspekten av klädernas symbolik är definitivt existent, men, kanske förvånande nog, inte primär. Primär är den uttryckande funktionen, det vill säga kläders förmåga at ‘uttrycka en inre verklighet’.
Exemplen på detta är otaliga: Tonåringar som börjar klä sig annorlunda i takt med att de blir mer medvetna om hur de uppfattas utåt; uniformer som betecknar samhörighet; sorgedräkter på begravningar (i Bibeln, jfr. “säcktyg och aska”); Kristi vita klädnad av ljus på förklaringsberget i Markus 9, och så vidare, och så vidare. Detta är den fundamentala, ursprungliga innebörden av förhållandet mellan kläder och dess bärare.
Tänk på detta förhållande som synonymt med hur en predikant förhåller sig till en bibelvers/en tanke; hur ett album förhåller sig till sin artist, eller hur regnbågens månfaldiga färger förhåller sig till det vita ljusets enhet. Så förhåller sig kläder till den som bär dem: de är ett mångfaldigande; en utläggning och en uppenbarelse av den inre verkligheten. Märk väl att kläder rör sig så som bäraren rör sig, och fungerar således bokstavligen som en förlängning av bäraren.
Kläder som beslöjar
Kläder kan ju, som känt, också användas i syfte att dölja en inre verklighet hos bäraren. I 1 Mos 27 gör ju Jakob just detta genom att klä ut sig till sin bror Esau, och blir så innehavare av Abrahams välsignelse och familjens förstfödslorätt. I berättelsen lyfts detta visserligen fram som någonting positivt, eftersom varken Abraham eller Gud yrkar på ogiltiga avtalsvillkor, utan istället erkänner att Esau i sanning inte var den rättmätige arvtagaren, och att Jakobs och Rebeckas lurendrejeri de facto vände saker och ting på rätt köl igen. Detta byte mellan ‘den äldre’ och ‘den yngre’ sker för övrigt på fler ställen i 1 Mosebok, ett ämne för en annan gång.
Men att låtsas vara någonting som man inte är kommer alltid med stora risker. Jesus riktar ständigt saftig kritik mot fariséerna, och kallar dem bland annat för “vitkalkade gravar” som är fina utanpå, men som inuti är fulla av “de dödas ben och all möjlig orenhet” (Matt 23:27). Autenticitet, dvs. när det yttre inte döljer det inre, utan uttrycker det i ärlighet och sanning, är såklart ansett som en stor dygd - kanske särskilt i Sverige och i kulturellt snarlika länder.
Du vet uttrycket om att en man med stor bil ofta har det som kompensation för en desto mindre…fördold förlängning? Det är mot bakgrund av vad jag just sagt som vi äntligen kan förstå detta “ordspråks” förvånansvärt allmängällande visdom.
Sammanfattning
Kläder har alltså en dynamisk symbolisk dualitet, som både kan dölja och uppenbara bäraren/den inre verkligheten. Kläderna spelar ibland båda roller samtidigt, och ibland bara en av dem. De beslöjar och uppenbarar, döljer och uttrycker.
Vår förståelse av klädernas symbologi och fenomenologi spelar en avgörande roll för vår förståelse av det universella förhållandet mellan ‘det inre’ och ‘det yttre’ i allmänhet - som genomsyrar alla nivåer av verklighet: Individ, familj, samhälle och nation.
Jag klipper av veckans Nimbus här, eftersom det redan blivit allt för långt. Vi kommer garanterat att återvända till denna symbol i framtiden, då dess djup verkligen är bottenlöst. Tills vidare så önskar jag dig en trevlig helg, så hörs vi i nästa veckas nummer.
Allt gott!
/Vidar
Första gången här? Klicka på knappen för att få Nimbus regelbundet, rakt in i din inkorg!
